1 kommentar

Bättre jobbig grupp än jobbig typ

Artikeln är klippt från senaste numret (nr 82) av arbetsplatstidningen Kvasten, som ges ut  för och av folk som jobbar på Volvo Personvagnar i Torslanda. Vill du veta mer om Kvasten och dess historia så finns det mycket att läsa om den och andra arbetsplatstidningar i antologin Hopskrivet.

Övertid, raster och frivillighet

Vad betyder det att något på jobbet är ”frivilligt” ?

Och vad får fackföreningen för roll om rasttider och annat görs upp mellan chefen och enskilda anställda?

Efter en hel del velande med tillagda och borttagna helgövertider kom företaget fram till att det behövdes några extra bilar i alla fall. Närmare bestämt just det antal som vi kunde göra på 10 minuter per skift i en vecka. Troligen har detta mer att göra med att det är halvårsbokslut än med verklig försäljning. Hur som helst så innebar detta att vår rast kortades ner med 10 minuter. Enligt vad företaget och klubbstyrelsen kommit överens om skulle detta vara frivilligt.

Nu sker ju produktionen i TC som bekant på löpande band vilket bygger på att alla jobbar samtidigt. Någon enstaka kan välja att ta ut sin normala rast men de allra flesta måste gå med på kortare rast, annars står banan stilla. Och som alla som arbetar i fabriken också vet har cheferna en uppgift som är viktigare än alla andra: att hålla igång banan. Frivilligheten blir då en fråga där den enskilde arbetaren ställs mot sin chef. Den som kräver sin normala rast blir en jobbig typ i ögonen på chefen (som har sin chef på sig) och får ta den diskussionen själv. Eller väljer att inte ta den alls för att inte framstå som besvärlig och reta upp chefen. Och hur många Lerniaanställda har lust att gå till sin chef och säga att de vill ha sin vanliga rast?

Tio minuter om dagen kanske inte är mycket att tjafsa om, åtminstone för dem som sitter på ett kontor och förhandlar och inte har haft ett banbundet jobb på många år. Men frågan har en djupare betydelse. Hela poängen med en fackförening är att vi inte ska behöva ställas en och en mot företagets representanter. Våra arbetsvillkor ska beslutas i förhandlingar där vi uppträder gemensamt, som ett kollektiv. Det är bara då vi kan väga upp företagets makt och diskutera på lite mer lika villkor med cheferna. Varje gång vi går med på att göra upp saker individuellt försvagar vi denna princip och stärker företagets makt.

De tog sin vanliga rast

Nu var det inte alla som jobbade på rasten. När nyheten om rastövertiden spred sig reagerade montörerna i ett av lagen på Bana 1:6. Allihop ville ha kvar sin vanliga rasttid. De pratade ihop sig och informerade chefen som inte blev helt nöjd. Men gruppen var enig så det var bara för chefen att lösa situationen. Ett exempel på att det är bra att agera gemensamt även om en fråga på pappret är individuell.

robertnyberg_strejkar – Nej vi tar vår rast!

(Bild: Robert Nyberg förstås)

Alla tidigare nummer av Kvasten finns på http://www.kvasten.tgk.net/

Vill du ha Kvasten i din e-post? Skicka mail till kvastentips (at) hotmail.com.

Annonser

One comment on “Bättre jobbig grupp än jobbig typ

  1. […] Kvasten är ett populärt blad ”för och av oss som arbetar på Volvo Torslandaverken” i Göteborg.  Läs också: Bättre jobbig grupp än jobbig typ. […]

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s