Lämna en kommentar

Till punkt och pricka

2009-10-19 sopgubbar (1).JPGIdag blir det en berättelse ur del 3 av bokserien, Slutsnackat. Det är sopåkaren Sop von Gubbe som berättar om en period då han och kollegorna arbetade strikt enligt regelboken. I detta fall på grund av en konflikt. Men tänk tanken att vi alla på alla arbetsplatser började följa regelboken – säkerheten, rättigheterna, kvalitetsreglerna… Vad skulle hända på din arbetsplats, och i samhället?

Vi samlades till möte, Stockholms Sopgubbar. Det kom nästan hundra pers. I princip alla var där. Det finns några som skiter i allt men det är så marginellt så det spelar ingen roll. Vi var förbannade på grund av en dom i arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen hade sagt att det var ok att säga upp åtta sopgubbar som inte ville acceptera att gå på bara fast lön då en ny firma tog över deras område. Det skulle innebära kraftigt sänkt lön i jämförelse med ackordet, poänglistan som facket förhandlat fram. Och den domen skulle kunna drabba alla, alla firmor skulle kunna göra likadant.

Ett år tidigare, 2009, hade vi kört en vild strejk för att sätta stopp för sänkta löner och ökad arbetsbörda. Då började vi strejka en måndagsmorgon och kunde börja jobba igen på onsdan, då vi hade fått igenom våra krav. Men nu tänkte vi att vi kan inte köra samma grej varje gång. Vi ville använda något annat påtryckningsmedel. Vi ville också påminna cheferna om hur hårt vi faktiskt jobbar för den där lönen som de tyckte var så hög. Och så kom vi överens om att vi skulle följa alla regler kring sophämtningen till punkt och pricka.

Vi skickade ut ombudsmännen från mötet, för att de inte skulle känna sig tvungna att lägga sig i. Och så gick vi igenom alla regler som man annars kanske inte håller så hårt på, till exempel att alltid mäta vikten på säckarna. Reglerna säger att man får ta två säckar på kärran och de får väga max femton kilo styck. Annars blir dragmotståndet för högt.

Ett annat vanligt problem är att det inte finns ett fungerande dörrstopp på soprumsdörren. Det fixar man genom att stoppa dit en skruvmejsel eller nåt annat. Men egentligen säger reglerna att funkar inte dörrstoppet så ska vi inte hämta utan låta soporna stå och göra en avvikelserapport så att stoppet blir fixat. Om det hänger en istapp över porten så ska vi inte gå in, utan anmäla det så att tappen blir borttagen. Om det är snö och isvallar ska man inte dra sopkärlen på marken, det blir för högt dragmotstånd, det ska vara barmark. Och det var mycket snö och is under den här perioden. Fantastiskt mycket snö. Underbart mycket snö. Varje gång man inte kan hämta från ett soprum på grund av reglerna ska man skriva en avvikelserapport, som man ska kopiera och lämna in efter körningen. Då får man betalt som vanligt fast soporna inte blev hämtade. Och om man sen åker och gör en extra tömning efter att felet åtgärdats, då får man extra betalt.

När vi började hålla på alla regler så blev det kalabalik direkt. På den firman jag jobbade på, så stod VD och ägaren och alla tjänstemän redo när vi kom hem efter svängarna. De tog emot alla avvikelser för kopiering så att inte vi gubbar skulle ägna tid åt det utan kunde åka ut igen. På en annan av firmorna åkte VD med ut för att hålla upp soprumsdörrarna åt gubbarna. Han var inte bara VD utan även dörrstopp.

Var det minsta risk för överlast så åkte vi och lämnade av soporna en extra gång. Vi använde alla tekniska hjälpmedel. Inte hasa ner grejer, inte lyfta upp på kaj med kroppskraft utan använda kajlyftar och hissar. Det som brukade ta sex och en halv minut kunde ta en timme i stället. I äldre hus i stan finns det ofta en lucka in till soprummet genom husgrunden, från gatan. En dörr på kanske åttio gånger åttio centimeter. Det vanliga var att man öppnade luckan och klättrade ner genom hålet. Eller bara kastade sig ner. Nu skulle vi istället gå in genom en port, gå i en källartrappa, det kunde bli att man måste gå runt kvarteret och sen genom gångar i källarn, en väg som man kanske inte ens hittade utan fick leta sig fram. Där gick tio minuter… Det finns arbetstidsregler också. Vi blev noga med att ta våra raster. Vi tog vår kvartsfika som vi har rätt till. Och då ska tiden räknas från att vi lägger i handbromsen där vi ska ta rasten, inte från att vi lämnar sopstället. Vid lunchtid åkte vi alla tillbaka till firman och tog vår matrast tillsammans. Det hade aldrig hänt förut, man brukade ju stoppa i sig något under jobbet ute på stan. Där gick fyrtiofem minuter…

Och naturligtvis så bröt vi inte mot trafikregler. Det händer annars att man backar korta bitar mot enkelriktat för att komma dit man ska med sopbilen. Nu åkte vi runt. Och så var det bältet. När man kör sopbil måste man inte använda bilbälte på de sträckor där man hoppar i och ur hela tiden. Men varför tar vi risken att köra utan? Vi tog på oss bältet. Vi är två i bilen och ofta så får den ena gubben gå ute och stänga och öppna dörrar, förarbeta så att det ska gå snabbare. Men nu så såg vi till att båda gubbarna åkte med bilen, även de korta sträckorna. Klättra in i bilen, ta på bältet. Viktigt att kolla att kamraten har bältet på sig! Åka sjuttio meter… stanna, lossa bältet, gå ur… Inte hoppa! Sopbergen växte. Allmänheten ringde in till kommunen och klagade, det var bra. Vi vann konflikten, de uppsagda gubbarna fick jobbet och lönen tillbaka.

När vi vunnit började vi köra ungefär som vanligt igen. Man jobbar snabbt, tjänar pengar, går hem. Borde vi inte följa arbetsmiljöreglerna jämt? kan man ju fråga sig. Folk går med rätt mycket skador. På firmafesten brukar det krypa fram. Det är baksidan av ackordssystemet, att det lockar till att jobba för hårt och för mycket. Därför vill vi ha ett belastningstak så att inte mer jobb kan läggas på när vi nått taket. Men det vill inte arbetsgivarna. Ändå lyfter de fram arbetsmiljön då de vill få bort ackordslönen. På en firma tog de bort ackordet just med argumentet att det skulle bli mindre slit och stress. Men sen förväntas det ändå att folk ska klara av lika mycket jobb som de gjorde med ackordet. Du klarade ju det här förut, varför inte nu? Maskar du? Du klarar inte jobbet! och så får man kicken istället. Det är inte så att arbetsgivarna vill få bort stress och press – de vill bara slippa betala för det.

Stockholms stad köper sophämtning till lägsta möjliga pris. Vi får betala för det genom ständiga konflikter. Det är hårda bud i sopsvängen och det enda vi har att sätta emot är vår sammanhållning.

Läs även fortsättningen på denna berättelse: Nycklarna.

En till berättelse ur Slutsnackat kan du hitta här: Driver ni med oss. I den berättelsen är det några timvikarier på ett äldreboende som tillsammans stoppar ”hyvling” av arbetspassen. Går det? Ja, det går.

 Här hittar du en berättelse ur del 1, Hopsnackat, Ställa bussar.

Här en ur del 2, Hopskrivet, Öppen kamp och hemlig grupp.

Här två berättelser ur del 4, Om strejker: Stopp för anställningsstopp och Vi kan bara vinna.

Bilden ovan är från en annan sopstrid.

Annonser
Lämna en kommentar

Öppen kamp och hemlig grupp

sprutapenna

Idag blir det en halv berättelse ur del 2 av Folkrörelse på arbetsplatsen, Hopskrivet. Den antologin handlar om arbetsplatstidningar, informationsblad, bloggar och andra sätt att informera och aktivera inom ett arbetarkollektiv med hjälp av pennan/datorn. I just den här berättelsen är det ett lite udda dokument som har särskild betydelse: Ett excel-dokument i en hemlig facebookgrupp. Det handlar om upprinnelsen till sjuksköterskestudenternas lönekamp i Stockholm, vintern 2011-2012. Berättat 2012 av Ulrika Blumfelds, då sjuksköterskestudent, numera sjuksköterska. OBS att det här är bara halva berättelsen. Vill du läsa resten får du köpa boken eller ladda ner e-boken (gratis).

Öppen kamp och hemlig grupp

om sjuksköterskestudenternas organisering på facebook

I oktober 2011 var det några i min dåvarande klass på sjuksköterskeutbildningen som blev förbannade när de insåg att hur fult arbetsgivarna agerar. Det sägs att det ska vara individuell lönesättning. Chefssjuksköterskorna på storsjukhusen ska vara lönesättande, men får inte bestämma själva, de är hårt hållna av HR-avdelningarna. De hade fått order att ingångslöner för nyexaminerade ska vara 20500-21000 kr i månaden och det kröp fram på anställningsintervjuerna. Det är ju lönedumpning som landstinget håller på med.

Det är inte ovanligt att man får gå ner i lön efter den treåriga högskoleutbildningen, om man t.ex. jobbat som undersköterska innan. Ett exempel är en student som jobbat som undersköterska på förlossningen i 15 år. Efter sjuksköterskeutbildningen söker hon jobb på gyn som sjuksköterska. Erbjuds 21500…

Jag har själv jobbat som undersköterska. Jag hade 21800 kr i månadslön då, när jag var 21. Jag tycker förstås att undersköterskor ska ha bra lön, men man ska inte behöva gå ner i lön när man vidareutbildat sig. På sjukhusen har man skurit ner på undersköterske-tjänster och lagt över deras arbetsuppgifter på sjuksköterskor. Det blir dyrt att duscha patienterna och värma mat om det görs av sjuksköterskor som ska ha lön efter kompetens.

Det är inte bara ingångslönerna som är för låga, även vidareutbildade och erfarna sjuksköterskor ligger för lågt. Det hjälper inte dem att ingångslönerna ligger lågt, det blir lågt hela vägen. Sjuksköterskor har stort ansvar på alla sorters arbetsplatser. Inom äldrevården kan en sjuksköterska ha 300 patienter. Syrran är spindel i nätet – jag gillar inte uttrycket men ofta är det så. Erfarna sjuksköterskor har en enormt stor betydelse i vården. De där som kan diagnostisera levermetastaser på lukten när de går in till en patient…

Samtidigt går det att få upp lönen genom att bege sig utanför landstinget. Privata vårdgivare och bemanningsföretag betalar oftast mer. Det finns 3-4 bemanningsföretag i branschen.

Många söker jobb i Norge för att få bättre lön. Där har de en annan värdering. De administrativa uppgifterna ligger på annan personal så att sjuksköterskorna får fokusera på vården.

VI ORGANISERAR OSS

Vi började organisera oss. Alla som ville vara med skrev under på att ”jag lovar att inte ta sjuksköterskejobb för mindre än 24000 i månaden”.

Det har funnits liknande initiativ tidigare. 2008 fanns en kampanj som hette ”inte under 20000”. Det var inte så brett organiserat, men de fick upp ingångslönerna någon tusenlapp. Men initiativet gick inte vidare till nästa årskull så sen rann det ut i sanden, och lönerna gick ner igen.

I maj 2011 hade studenter i Umeå tagit ett initiativ. De startade en öppen facebookgrupp ”Nyutexaminerade sjuksköterskor, våga vägra en ingångslön under 24000 kr!!” som vem som helst kunde ansluta sig till och skriva i. Den gruppen blev efter ett tag kanske lite väl öppen, det blev rätt mycket ”vad ska vi göra i helgen”. Men det var ändå en bra inkörsport, vi kunde bygga vidare på de erfarenheterna.

Vi ville framföra till politikerna att vi blivit medvetna om hur det såg ut med lönekartellen i landstinget och att vi inte accepterar det. Vi gjorde en namninsamling som vi skulle överlämna till landstingsrådet Filippa Reinfeldt och där kravet på 24000 i ingångslön fanns med. Den namninsamlingen och uppvaktningen ledde väl ingenstans i sig, och det ska man inte förvänta sig, men den bidrog till att samla ihop folk.

DEN SLUTNA FACEBOOKGRUPPEN

Det viktigaste vi gör, det är att vi stöttar varandra i att hålla på lönekravet. Till det använder vi en ”hemlig”, dvs. sluten facebookgrupp som är avsedd bara för Stockholms sjuksköterskestudenter. Man måste ansöka om att komma in i gruppen och bara de som är med kan läsa och skriva på gruppens sida.

Gruppen växte, mest genom korridorsnack på skolorna. Det är förstås inte bara på facebook vi diskuterar, det är ute på skolorna och ute på våra praktikplatser också. Med den slutna facebookgruppen kan vi samordna och vidareutveckla snacket. I gruppen missar vi förstås det fåtal som inte har facebook. Vi har funderat på att göra utskick men vi har inte haft tid och ork. Det är en nackdel men vi har ju kontakt på skolorna också så de hamnar inte helt utanför.

Det är viktigt för oss att arbetsgivare inte får insyn i gruppen, vi vet att de väldigt gärna skulle vilja ha det. Det är därför vi bara tar in studenter från Stockholm, så att vi har koll på vilka det är. Man skulle kunna tänka sig att släppa in även studenter från andra delar av landet som vill söka jobb i Stockholm men det blir mycket svårare att hålla koll då, så vi har inte gjort det. Däremot så uppmuntrar vi intresserade sjuksköterskestudenter på andra orter att starta liknande grupper och nu sprider det sig snabbt.

Vi har en administratör till gruppen i varje klass på de olika sjuksköterskeutbildningarna i Stockholm. Klasserna är terminsindelade och varje skola har sex terminer, så det finns sex klasser på varje skola. De som får tillgång till facebookgruppen tillhör de övre terminerna, termin 3 och uppåt.

Facebookgruppen har varit mycket användbar, men det kunde ha gått åt pipan också. Det händer att någon tar jobb under 24000 kr. Det är ju inte bra, men man måste förstå att människor befinner sig olika livssituationer. I början blev det väldigt mycket fokus på de där undantagen. Det var mycket kackel och pladder ”nu har den och den skrivit på 22500” och en del otrevliga inlägg i facebookgruppen. Folk ringde och grät. Så att vi skulle hålla sams och hålla kvar fokus på vårt gemensamma syfte, det blev nåt vi fick ägna mycket tid åt i början.

Vi som administrerar gruppen försökte hålla nolltolerans mot taskiga kommentarer. Men vi har inte pekat ut någon och inte uteslutit någon, utan om och om igen skrivit på sidan att vi ska hålla en god ton och att bara arbetsgivarna vinner på om vi blir osams. Om vi inte hade hållit på det hade gruppen kunnat bli ett monster. Vårt syfte är fortsätta kampanjen för minst 24000 i ingångslön, inget annat. Och man får aldrig glömma syftet.

En viktig uppgift är att stärka självförtroendet hos alla studenterna. Du har 3 års högskoleutbildning, klart du kan! Klart att du ska ha 24000! Vi länkar också till relevant information som man kan ha nytta av när man söker jobb och när man ska argumentera för sitt lönekrav.

Vi uppmanar alla att gå på många intervjuer. Gå på 8-9 intervjuer var! Gå även på intervjuer till jobb som du kanske inte så gärna vill ha. Det har flera bra effekter. För det första att man själv blir mer van vid intervjusituationen. För det andra att det blir ett starkt tryck på arbetsgivarna när de får många arbetssökande som alla säger nej till lägre lön än 24000. Så alla bidrar med sina nejtack. För det tredje att när man rapporterar i facebookgruppen om sina intervjuer så har andra nytta av det.

EXCELDOKUMENTET

I gruppen skriver medlemmarna och berättar om sina intervjuer som de varit på eller ska på – ”jag ska dit och dit, vem har varit där, vad erbjöd de?” Man kan också få insides-information om hur det är på olika ställen genom dem som varit på praktik där.

Vi sammanställer statistik från intervjuerna. Statistiken har vi lagt upp på ett exceldokument som alla i gruppen kan se. Vi registrerar alla intervjuer som folk rapporterar om. Vad de erbjudits, vad slutbudet blev, att de sagt nej. Man behöver inte skrolla ner för att se vad folk skrivit på facebooksidan långt tidigare, det finns samlat i dokumentet. Om man ska på en intervju någonstans så kan man gå in och kolla. Vi ser ju också den övergripande utvecklingen där, när erbjudandena stiger och när de stramas åt. Så vi har koll. Vi ser tex. att killar blir erbjudna högre löner, en tusenlapp mer. De har en egen marknad, men de ligger ju ändå för lågt de med.

När någon blir erbjuden 24000 eller mer, då ska de inte gå ut med det i gruppen förrän de skrivit på anställningskontrakt. Risken är annars stor att det kommer ut på något sätt och att högre chefer tvingar chefssjuksköterskan att backa från löftet. Men när det är klart så kan de berätta.

24000knapp

Resten av berättelsen kan du alltså hitta i Hopskrivet. I del 3, Slutsnackat, finns flera berättelser om erfarenheter av Inte under 24000/25000-kampen, från Umeå, Uppsala, Lund, Kalmar och Stockholm.

Ytterligare ett par berättelser från de olika delarna av bokserien, kommer att läggas upp under de närmaste dagarna. Här hittar du en berättelse ur Hopsnackat, Ställa bussar. (Upplagt igår.)

Bilden är norpad från reklam för en penna som ser ut som en spruta.

Lämna en kommentar

Ställa bussar

buss

Det här är en av berättelserna i den första delen av Folkrörelse på arbetsplatsen-serien, Hopsnackat, Det är en sann historia som utspelar sig på ett bussgarage. Att busschaufförer inte kör ut med trasiga bussar kan man tycka skulle vara en självklarhet. Men i verkligheten kan det behövas att man snackar ihop sig för att åstadkomma det självklara.

Ställa bussar

Det är jäkligt jobbigt att köra en buss som inte funkar som den ska. Men det är inte så lätt att stå på sig när en stressad trafikledare står och gormar eller ber så snällt: Du kan väl köra i alla fall… det finns inga andra bussar just nu… ska passagerarna stå där i kylan… En del fasta tar på sig samhällsansvaret och en del timanställda vågar inte krångla.

Våra fackmöten varannan månad kom det till stor del samma människor på varje gång. Bra folk så klart men känslan på mötena var en aning desperat. En ville berätta något om vilken elak arbetsledare som sagt vad och när men framförallt hur. En annan person brann för frågan om defrosterbristen i de nya Scaniabussarna. En tredje kom för att städningen var under all kritik på söndagar i Spånga rastlokal. Alla pratade länge, vissa högre och i mun på andra, fackordföranden avslutade mötena med att berätta det senaste om grupplivförsäkringen. Vi kom ingen vart, vi kom för att få tala av oss skit från uniformerna bland vänner.

Därför bestämde vi i kommunalklubben på min arbetsplats att vi skulle göra ett av alla problem till månadens fråga. Att sätta in alla klubbens resurser i ett gemensamt angrepp på en fråga för att därefter beta av nästa. Nästa medlemsmöte beslutade att arbetsmiljön i bussarna skulle vara den första Månadens fråga.

Jag var psykosocialt skyddsombud då och fick uppdrag att utforma en enkät. Det vi ville veta var vilka problem som chaufförerna tyckte var så allvarliga så att bussen skulle hindras från att lämna depån på morgonen. På nästa möte hade vi fått in många svar, mötet kändes fräscht, mycket folk kom. Vi betade av och röstade om bl.a. vikten av fungerande vindrutetorkare, handbroms, FM-radio och varningstriangel. Vi skrev en förklaring till varje problem, bromsar ska fungera bra om vi måste stanna hastigt pga hinder i vägen. De olika felen graderades i tre kategorier.

  • Rött: Får inte lämna depån.

  • Gult: Får lämna depån men bussen får bara gå till nästa slutstation.

  • Vitt: Får lämna depån men måste lagas innan det gått en vecka.

Exempel: Om inte alla blinkers och bromslysen funkar, så är det rött, då får bussen inte gå ut alls.

Med tanke på hur många skrotiga bussar vi hade, så ställde medlemmarna höga krav i omröstningen. T.ex. att bussen får vara ute högst en vecka utan fungerande FM-radio, det är typ som att kräva socialism genast. Men vi var många på mötet, vi drogs med av varandra, blev tuffa tillsammans.

Vi bestämde att skyddsombuden skulle genomföra kollektiva ronder och gå igenom bussarna med den checklista som medlemmarna arbetat fram. Ombuden hade medlemsbeslut i ryggen och medlemmarnas uppdrag att följa listan. Vi sa till chefen i förväg när vi skulle genomföra den första stora morgonronden. Vår målsättning var ju att bussarna skulle lagas, och vi tänkte att de skulle hinna laga fler om vi sa till. Men cheferna ordnade inte med något förarbete utan kallade bara in verkstadspersonalen en timme tidigare än vanligt samma dag, klockan tre på morgonen. Ronden ställde 16 bussar av 60-70, dvs en fjärdedel av bussarna fick inte köras ut. Det blev ett himla liv. Och verkstadskillarna blev skitförbannade. De hade pressen på sig från cheferna och kom med hastigt lagade bussar på löpande band för en ”ombesiktning”. Det blev som att vi kritiserade dem, nästan personligen.

Vi borde förstås ha snackat med verkstan i förväg. Vi var som den bortkomna passageraren som står och tittar på klockan och undrar vart förra bussen som krockade med en lastbil tog vägen. Sen kom vi överens om att verkstan skulle förvarnas en vecka innan vi genomförde en rond. Då blev stämningen bättre. Vi lyssnade på vad verkstadskillarna sa om sina problem. Tex. att de har för få lyftar (mekställen), så de kan inte laga hur många bussar som helst samtidigt. Verkstadskillarna var också irriterade på felrapporterna. Typ att bussföraren skriver ”fläkten är trasig” när det finns 16 olika fläktar på en buss. Då utlyste klubben tävlingen ”Veckans bästa felrapport”, som verkstan fick välja ut. Den publicerades i garagets egen facktidning. Där räknade vi också upp felen på alla felanmälda bussar, så att förarna skulle ha koll på läget, inte bara känna till sin egen felrapport.

Genom att chaufförerna fick veta mer om situationen på verkstan och verkstan fick höra mer än bara gnäll från chaufförerna, så blev det bättre sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Sen kom en konflikt då arbetsgivaren ville ta bort verkstadspersonalens tjänstekort (= gratis SL-kort). Då ställde bussförarna upp och krävde att verkstan skulle få ha kvar sina tjänstekort. Vi stöttade dem till 100% och alla förstod ju att nästa gång så tar de bort våra tjänstekort om de lyckas ta deras. Verkstadskillarna kände att förarna var med dem i tjänstekortsfrågan, de maskade och höll ihop. De vann och fick behålla tjänstekorten.

Jag minns när jag efteråt bromsade in min buss bakom en av våra vid Ankdammsrondellen i Solna och alla bromsljus lös så vackert på bussen framför. Jag har hört att när det var som värst så diskuterade verkstadspersonalen om straffet för mord, skulle det vara värt att ta det för att mörda mig då jag var en av de pådrivande? Men nu hälsar vi glatt på varandra då vi ses. Nu när jag tänker på det så är det samma känsla som när jag hälsar på min favorittant på 124:an.

Ytterligare några berättelser från de olika delarna av bokserien, kommer att läggas upp här under de närmaste dagarna.

Bussen på bilden är inte någon av bussarna i berättelsen.

Lämna en kommentar

Fördjupa er!

20170324_135142

Nu har femte upplagan av Hopsnackat kommit från trycket.

De flesta som skaffar Folkrörelse på arbetsplatsen-böckerna till sig själva köper alla de fyra delarna av serien – Hopsnackat, Hopskrivet, Slutsnackat och Om strejker.

Men del 1, Hopsnackat, är fortfarande den bok som är absolut mest efterfrågad. Den köps buntvis till arbetsplatser, fackklubbar och studiecirklar. Det är ett vettigt val, Hopsnackat är bäst att börja med. Lättlästa, korta och uppmuntrande berättelser, tips och råd som alla på en arbetsplats kan ha nytta av. Den boken sprider sig själv kan man säga. Men missa inte resten av bokserien!

Del 2, 3 och 4 av Folkrörelse på arbetsplatsen är fördjupningar. Vill ni komma igång med en arbetsplatstidning eller på annat sätt samla och sprida information inom er arbetsplats, då finns mycket att hitta i Hopskrivet. Och vill ni få veta mer om hur man på andra arbetsplatser har gjort för att gå till handling och sätta tryck bakom orden, då har ni nytta av Slutsnackat och Om strejker. Hur lyckades sjuksköterskestudenter i olika städer runtom i Sverige pressa upp ingångslönerna? Kan man ta en strid fast man ”bara” är ett gäng timmisar på ett vårdboende?  Hur gjorde sopgubbarna när de började jobba enligt regelboken? Vad händer när man på olika arbetsplatser kommer överens om att sluta ställa upp på övertid i tid och otid?  När en grupp sjuksköterskor sagt upp sig kollektivt, hur klarar de alla påtryckningar som kommer? Och vad är det som händer när arbetskamrater kommer överens om att strejka, fast de inte får?

Fördjupningskampanj just nu: Vi skickar gratis med 1 Hopskrivet, 1 Slutsnackat och 1 Om strejker, till alla som köper 10 Hopsnackat eller fler. Gäller fram t.o.m. 1 maj 2017.

Köpa böcker.

Lämna en kommentar

Konflikten på jobbet – Striden i Göteborgs hamn

16nov5Sv Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér kommer och berättar om den pågående striden i Göteborgs hamn.

Tid: Lördag 26 november 2016 kl 13.15-14.00

Plats: Socialistiskt Forum i ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41. Lokalen heter Skarpnäck-Hägersten och ligger på plan 4.

Facebookevent: Konflikten på jobbet – Striden i Göteborgs hamn

Arbetsgivaren APM Terminals tillsatte förra året en ny ledning i Göteborgs containerhamn. Denna ledning driver en fackfientlig personalpolitik, vilket bl.a. lett till att tjänstemännens fackklubb lagts ner. Men Hamn4an som organiserar 85% av hamnarbetarna, lägger sig inte.

Hamn har en demokratisk och medlemsstyrd uppbyggnad, där alla viktiga beslut fattas på medlemsmöten, vilket har gjort dem till en stark fackförening sedan förbundet bildades 1972. Hamn4an har också ett starkt arbetsmiljöarbete i Göteborgs hamn, med ett 20-tal skyddsombud – vars rättigheter APMT inte längre vill acceptera.

Obs att ovanstående info om programpunkten inte finns i det tryckta programmet för Socialistiskt Forum. Det beror på att från början var tanken att punkten ”Konflikten på jobbet” kl 13.15 (Arr: Folkrörelse på arbetsplatsen) skulle vara ett samtal mellan mötesdeltagare om erfarenheter av konflikter på deras egna arbetsplatser.

Sedan programmet tryckts har konflikten i hamnen hårdnat och en rad punktstrejker har genomförts. Abetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar har ställt till det ytterligare genom att, istället för att bidra till konfliktens lösning, kräva inskränkningar av strejkrätten.

Hamnarbetarna har därför inbjudits att använda mötestiden till att berätta om konflikten.

Under forumet kommer vi att ha ett av de många bokborden på plan 1 i ABF-huset. Där kommer att finnas informationsmaterial från hamnarbetarna + insamlingsbössa för strejkstöd, samt bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen (Dvs Hopsnackat, Hopskrivet, Slutsnackat, Om strejker) och serieromanen Wage Slaves av Daria Bogdanska.

Mer info om hamnkonflikten hittar du på Hamnarbetarförbundets webbsida www.hamn.nu

Och här hittar du facebookgruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg.

Lämna en kommentar

500 Slutsnackat till vården

20160825_122055

Folkrörelse på arbetsplatsen är ett ideellt projekt. Just nu har vi plus i kassan samt en hel del böcker i lager, så det fanns möjlighet att skänka 500 ex av Slutsnackat till initiativet ”En annan vård är möjlig”. Slutsnackat är den bok i serien som innehåller flest berättelser från vårdarbetsplatser, och förhoppningen är förstås att böckerna ska landa hos vårdarbetare som kan ha nytta och glädje av att läsa om kollegors erfarenheter av att kämpa tillsammans. Böckerna skickades till dem som organiserade manifestationer i olika städer den 4 september och de har kunnat använda dem som de vill – dela ut böckerna gratis eller sälja dem till förmån för manifestationernas kostnader.

Ni som berättat/skrivit/tecknat i böckerna och ni som köpt böcker gjorde detta möjligt, tack till er.

Lämna en kommentar

Lyssna och läs i sommar

 matta

Ladda ner Hopsnackat som ljudbok (eller lyssna direkt på olika berättelser ur boken). Kostar inget. Bra sommarlyssning i hängmattan – eller på jobbet.

Du kan även hämta Hopsnackat som e-bok eller Hopskrivet som e-bok. Kostar inte heller något.

De senaste antologierna, Slutsnackat och Om strejker finns än så länge bara som pappersböcker.

Vill du köpa pappersböcker så passa på för vi har SOMMARREA – köp 2, 3 eller 4 av böckerna till nedsatt pris.

5 september: Nu är sommarrean över! Men böckerna är höstbilliga. Continue Reading »